Var tog hjälpen vägen?
För att få hjälp måste jag vara så sjuk att jag ska ha självmordstankar, beredd att göra något dumt för att det ska hända något. Hur sjukt är inte det? Jag är inte självmordsbenägen, inte heller någon galning så jag får ingen hjälp?! Jag ska straffas att leva med min bakgrund hur tufft den än må varit och är. Jag måste leva med trauman man gått igenom. Jag har i n t e valt min barndom, uppväxt, valt min förälder, valt att genomgå trauman och dödsfall, valt att lida med ångest, oro, stress och panikattacker! Trött på att må så här år efter år!
När ska jag få må bra, vara lycklig och glad i mig själv?

Allt jag önskar mig är att få må bra, den ända julklappen jag vill ha :(
Vad gör man när man inte får den hjälp man behöver? Så less på vården!