Åh vilken början av denna oktober! Två av mina vänner har fött sina första bebisar i helgen, med en dag emellan. De känner inte varandra. En bekant födde också en flicka i förra veckan. Tre flickor är födda till denna värld i en och samma månad! Älskar bebisar och det är lika kul när ens vänner får vara med om det underbaraste och vackraste stund livet kan erbjuda, att f ö d a barn! Grattis!
Nu vet jag att livet inte alltid går & planera så som man vill. Jag talar utifrån min egen erfarenhet. Att bli gravid med Emilia var aldrig något problem. Jag var 21 år, som mest fertil och dessutom var underverket inte planerad men så välkommet och vi älskar vår prinsessa högst i världen, det bästa som någonsin kunna hända oss!
Sen planerade vi syskon och vi ville ha t v å år mellan barnen, det har alltid varit en dröm. Det gick inte! Men vart efter tiden och åren gick kändes det som om något var på tok, varför blev vi inte med barn när det gick så lätt med första?
Vi gick på utredningar och diverse undersökningar men inget hände. Jag var så olycklig och vår relation glömdes liksom av mitt i denna
"bebisverkstad" allt handlade plötsligt om att tillverka barn. Enligt doktorn fanns där inga fel på oss och vi skulle gå hem och
"leva på somvanligt" vad var vi fick till svar.
Hur lätt är det när man allra allra helst önskar sig ett syskon? Vi gjorde som han sa men inget hände...
Vi beslutade oss för att söka hjälp privat (Mamamia kliniken här Stockholm) vi kom i kontakt med en underbar och förstående doktor Jan-Åke som var haj på detta. Vi genomgick hela proceduren igen och tillslut ville han att jag kulle testa hormontabletter vilket jag hade hoppats på att jag kunnat fått från första början när vi sökte oss till Landstingets läkarvård!
Två månader senare efter att hormonerna tagits visade gravtestet ett blått plus, lyckan var total!
Vi väntade barn i g e n :-)
De första veckorna var jag livrädd att mista det miraklet som växte i mig. När de mest kritiska veckorna passerat kunde jag börja njuta igen. Nio månader senare föds vår älskade Melvin. Det tog oss 2 1/2 år!
Att bli med barn är ingen självklarhet! Det är en gåva i livet jag inte vet hur jag ska kunna tacka nog att fått uppleva. Jag lider med de par där ute som kämpar för att bilda familj! Jag v e t hur svårt det kan vara, hur ledsen, sorgsen och misslyckad man kan känna sig. Alla frågor om; Är det inte dags för barn nu? Tänk inte så mycket för då kanske det sker? Du stressar kanske för mycket? Alla råd & tips på hur man kan bli gravid. Om det är något jag är expert på så är det just detta område. Ingen oro eller längtan efter barn i världen kan sätta stopp för fertiliteten! Det är en ren skröna, en skröna som är jobbig att höra. Skona dem som försöker kämpa.
Vi har alltid önskat oss tre barn och försökte oss få till ett syskon till år 2008. Hormoner då med. Blev gravid igen men som slutade med ett MA i v.10 (miss abortion) i januari 2009. Fy så dåligt jag mådde. Sedan dess fram tills dec 2011 har vi försökt med hormoner utan och lyckas. Det har tagit mig lång tid och acceptera att det inte blir fler barn i vår familj. Vi har bestämt oss för att "lägga ner"och vi är så tacksamma för de underbara två barn vi har! Det gör ont, det är en sorg oavsett hur många barn vi har så är det ett accepterat misslyckande även om våra barn betyder allt i våra liv!
Vi ville ha TRE men det gick INTE.
Till er som kämpar där ute, ge inte upp och se till att ni får den hjälp ni är berättigade till. Tveka inte att ta kontakt med en IVF klinik i ert län eller sök er hit till Stockholm/Uppsala. Jag hoppas att er önskan en dag går i uppfyllelse att ni en dag blir lyckliga förärldar. Glöm inte vårda relationen för det är en känsloresa som lätt tar överhanden.
Jag ger er den varmaste kärlek & respekt.
♥
Sofia
