Tänk att ens älskade ungar det finaste vi har kan reta gallfeber på en, göra en så arg och frustrerad, få en att känna sig så otillräcklig och värdelös emellanåt. Vissa dagar är verkligen kämpiga och inte alls så rosenröda som många kanske tror eller vill visa utåt, det är precis tvärtom "as jobbigt" det tänker jag inte sticka under stolen med och säga, det vore att ljuga :-(

Välkommen in i mellanbarnens vardag där dem små börja bli stora! Små barn små bekymmer stora barn stora bekymmer, yepp that's true!

Just nu består vår vardag av tjat av alla dess slag, gränssättningar, tjurighet, utbrott och envishet. Emilia är inne i en känslomässig berg och dalbana just nu där allting verka så komplicerat än vad det ibland behöver vara. Att platsa in bland kompisar i skolan, att kunna ta för sig, att kunna ta att någon säger åt henne eller att acceptera ett "nej" är världsproblem i hennes värld j u s t nu. Melvin är en riktig retsticka, gör saker precis tvärtemot och trotsar till 1000, ibland får han sina härliga utbrott som kan göra en tokig! Jag vet och jag minns själv hur jobbigt det var att vara liten, att inte få som man vill, att inte vuxna alltid gav en uppmärksamheten man sökte, att inte bli lyssnad till ja jag kan göra listan milslång...

 

Vi är väldigt noga med att lyssna till våra barn, höra deras känslor och upplevelser, noga med att förklara efteråt varför man blev arg & varför man agerade på det sättet man gjorde, noga med att ge dem beröm och visa dem uppskattning och kärlek. De ska alltid veta att dem är älskade och behövda viktiga och unika på sitt sätt!

Ibland skiter det sig! Ibland blir man bara så arg att man sjunker ner till golvet. Vi felar vi också fast vi är vuxna, säger lite väl mycket än vad man behöver ibland, tyvärr synkar inte alltid förnuft och känsla. Det är mänskligt och ingen av oss är perfekt absolut inte! Det viktigaste är ändå att a l l t i d förklara och be om ursäkt om vi gjort något fel & att inse dem! Belöningen har varit när vi under ett flertalet gånger fått höra hur duktiga, artiga och hjälpsamma våra barn är. Det är väl beviset på hur fint jobb vi ändå åstadkommit så här långt med våra med och motvindar? Jag känner mig stolt över vår familj över vår ambition med våra hjärtan och helheten i vår familj. Jag älskar dem villkorslöst och kommer alltid att finnas där för dem oavsett vad som än händer i framtiden.

Kärleken till mina barn är obeskrivlig. De betyder allt i mitt liv, allt!