Dagen har flytit på i bra tempo även om jag var ruskigt trött i morse. Det är banne med kriminellt att kliva upp så tidigt, dessutom där morgnarna numera bjuder på en nattsvart vy! Hur ska hjärnan fatta att det är morgon? För mig är det fortfarande natt, är ni med? ;-)

 

Fick ett väldigt dåligt besked via mailen idag.

Jag ska försöka dra en lång historia kort. När Emilia började ettan hade hon en underbar lärare-Anki. Barnen började skolan i en trygg miljö med en bra start skulle jag vilja kalla det. De hade en resurslärare till hands eftersom det är några barn i klassen som behöver extra stöd. Vissa lider av ADHD och andra har andra hinder. Terminen flöt på bra. Under andra delen av terminen började det bli lite stökigt med några elever som störde andra på lektionerna osv. Det har diskuterats med skolledningen och kommunen om att uttöka resursen ytterligare eftersom behovet finns, men vartefter terminen gick hände inget. Nedskärningar inom kommun och det kostar pengar för staten bla bla bla. Ja ni har väl inte missat regeringens underbara politik?

Emilia kom ofta hem och klagade över att hon blev störd hit och dit & att klassen upplevdes orolig. En klass e ju inte helt felfri naturligtvis och det går inte byta klass för minsta lilla, därav har vi stått upp för vår rätt till en positiv och god skolmiljö alla barn är värda! Vi har varit i kontakt med rektor och uttryckt vår irritation och oro över vår dotters framtida skolgång. Emilia är jätteduktig i skolan och vi är inte oroliga för hennes inlärningsförmågor, men när en klass börjar visa oroligheter påverkas såklart klassen negativt. Efter sommarlovet var det iaf. dags att gå över till den andra paviljongen och då byttes även läraren ut eftersom Anki bara hade hand om förstaklassare. Emilia fick då en nyexaminerad och otroligt duktig och kompetent fröken- Madelene i tvåan. Hon skulle stanna och leda klassen i minst två-tre år det var bestämt. Det började otroligt bra! Emilia trivdes och lärde sig bra, men vissa problem kvarstod i klassen. Det blev mer och mer stök och bristen på resurser gav bristande resultat klassen kändes inte lika trygg längre. Madelene kunde inte hantera hela klassen ensam och inte minst med de barnen som krävde extra hjälp! Det slutar tråkigt nog med att vi i våras fick veta att Madelene skulle sluta och flytta hem till Örebro igen. Det kom som en chock. Hon skulle ju stanna? Vet inte vad jag ska tro om det, om det berodde på klassen eller vad? Föräldrar slog "backut" och det blev en het diskussion via mail innan sommaren bland uppgivna föräldrar och rektor/skolledningen blandades slutligen in.

(Barnen stod såklart utanför detta och märkte inte av detta)

De skulle minsann ordna mer resurser, bygga upp tryggheten hos barnen igen och allt skulle bli så bra till hösten de har dem l o v a t.

Barnen fick slutligen veta att käraste fröken skulle sluta och de blev såklart ledsna i g e n. Att börja om på ny kula igen är inte så lätt. Att lära känna en ny fröken, bygga upp en relation och finna tillit mitt upp i alla studier, arbeten och rutiner är nog så bökigt. Det tar tid! före sommarlovet fick vi veta att Karin skulle bli deras nya lärare i åk 2. 

Under sommaren får vi ett brev om att Karin tagit tillbaka sin ansökan och de letade en ny lärare fram tills terminen skulle starta. Efter sommarlovet börjar Heidi en ny variant av Madelene men några år på nacken som lärare men fortfarande ung i min ålder. Hon verkade bra men jag känner inte att det känns lika bra som det gjorde med Madelene. Jag ska inte jämföra de är säkert duktiga på olika sätt. Heidi verkar dock inte lika öppen och framåt med oss föräldrar. Känner inte att jag fått någon konection med henne.

Hon börjar arbeta som lärare i denna klass med vetskap om hur kämpigt det faktiskt är och varit innan hon kom, och hur upprörda vi föräldrar varit m.m. 

Idag hörni "håll i hatten" får vi veta via mail att hon väntar barn i mars!! Bingo! Ja jättekul för henne absolut, men hur kan hon överhuvudtaget hoppa på denna tjänst från första början? Hon har ju vetat om detta hela sommaren och ändå hoppar hon på tåget? Jag är mållös, förbannad, ilsken, ledsen, oroad, och så jävla pist off! Hur fan kan man vara så ego och rasera ännu ett förtroende hos barnen med detta facit i hand?

Nu skall alltså Emilias klass få YTTERLIGARE en ny lärare, en fjärde! Tre lärare på 3 år! 

En pappa har redan mailat ut offentligt om hur han känner sig och jag kan säga att det inte bara är jag om att känna så här! Heidi har hela tiden vetat att hon skall ha barn sedan juni/juli och inte berättat först nu?! Det känns uträknat och sanslöst hänsynslöst gentemot våra barn!

Missförstå mig rätt. Jag har ingenting emot hennes privatliv och vilka val hon gör i livet, jag missunnar inte hennes graviditet och vill absolut inte låta diskriminerande. Allt jag hade önskat mig var att detta framkommit tidigare så att skolan kunnat rekrytera en lärare på lång sikt för våra barns skull. Våra barn påverkas och används som försökskaniner när deras viktigaste grundår i skolan borde vara de byggstenar för en viktig framtid!

Var trogen respekten vägen?

 

Mammahjärtat värker :-(