Mentala förberedelser
Det börjar närma sig den "tunga" dagen då min älskade svärmor skall begravas.
Ju närmre dagen vi kommit desto mer plågsamt har det varit. Jag sover oroligt, drömmer konstiga saker, känner en inre stress för hur reaktioner och känslor kommer dyka upp till ytan imorgon. Vi måste hålla oss starka för barnensskull är det jag tänker. Tankarna är många och självklart har vi allas stöd, men jag är så himla himla ledsen. Hon gick bort alldeles för tidigt, livet är sjukt orättvist! Jag är arg, ledsen och frustrerad men inget av det kommer göra att vi får Asta tillbaka, i n g e t...
Det är bara så svårt & acceptera det. Jag vägrar inse att hon inte längre finns hos oss!
Imorgon är dagen här då vi ska ta farväl av vår älskade Asta, vår ängel. Hur mycket man än förbereder sig inför detta avsked, så går det inte att undvika de svåra känslostormarna. Det kommer bli fruktansvärt smärtsamt.Vi får hoppas att saker och ting känns lite lättare efter begravningen och att med tiden läker delar av själen. Just nu känns det inte så, men jag har gått igenom detta förr och jag v e tju någonstans innerst inne att man med tiden lär sig acceptera och leva med det så småningom.
♥
